Jag har börjat jobba med en ny boköversättning efter några månaders vila, och det känns bra. Jag tycker om känslan av att ha ett språk flodande i mitt hjärna och ett annat flodande ut medan jag bara sitter och betraktar det som händer. I bästa fallet är känns det så att översätta .

Förstås funkar det inte alltid så väl och det händer ofta att jag behöver leta efter ett eller annat ord i en ordbok eller bara googla bilder av något väldigt normalt jag är plötsligt osäker över. Jag vet vad orden betyder, men jag kan inte hitta de rätta finska orden för att översätta meningen. Om jag behöver leta efter för många orden i rad så börjar det känna väldigt jobbigt.

Men jag har mitt eget system. Första gången när jag går igenom teksten bryr jag mig inte särskild mycket om, om det jag skriver är det bästa sätt att översätta nånting eller om det även är den samma sak som i originaltexten. Jag bara noterar i dokumentet att det här behöver skrivas om senare och när jag äntligen har nått slutet av texten börjar jag om -- och om igen. Varje gång blir texten bättre och en dag är den färdig.

För den här boken ligger den dagen långt borta och jag får ha skråken flodande i mitt hjärna.