Okej, förlåt. Jag har slarvat med studierna. Ärligt talat är jag en olycklig person, och så är det bara. Det har ingenting med det här att göra. Jag är här nu. Men finns det någon mening med att fortsätta med det här? Ingen lyssnar. Det är som att skrika ut i tomma intet. Är jag för dramatisk? Kanske det.