Meänkieli betyder ‘vårt språk.’ Det har haft flera namn, inklusive täysi suomi (helt finska), oikea suomi (riktig finska) och suomen suomi (finlandsfinska), men under 1980-talets började man i Sverige används termen meänkieli mer regelbundet, och i Finland använder man termen meänkieli men också torniojokilaakson suomi (tornedalsfinska). 

Meänkieli är ganska likt finska i jämförelse, eftersom det är finsk-ugriskt. Dess olika dialekter talas i Pajala, Övertorneå, Haparanda, Gällivare och Kiruna kommuner, och det är ett minoritetsspråk bara i Sverige. Meänkieli har många ord som användes inte på finska nuförtiden, och det finns också många svensk lånord att kan inte hittas i finska längre, med skillnader i språken i form av fonologi, morfologi, syntax och lexikaliskt. Med avseende på fonologi och morfologi är det på många sätt liksom finska, till exempel med kasus och stadieväxling. Kodväxling mellan meänkieli och svenska är mycket vanlig, och tvåspråkiga tenderar ofta att byta språk mitt i en mening.

Meänkielis förflutna är komplicerat men full av diskriminering och förtryck. Språkförbjudet upphävdes 1957 men fysisk bestraffning för de som talade språket var vanlig fram till 1960-70 talet, och därför har flera generationer mist sitt språk. Det anses vara ett döende språk - det talas av cirka 70 000 personer som är de flesta över 40 år, medan yngre vuxna och ungdomar talar svenska och har bara passiva färdigheter i meänkieli, men sedan det blev ett officiellt minoritetsspråk har Sveriges regeringen gjort framsteg med att återuppliva det. Nuförtiden finns det ordböcker och läroböcker i meänkieli för svensk- och finsktalande, och det finns universitetskurser för att lära sig, men det återstår att se om språket kan återupplivas.

Eftersom jag är intresserad av urfolksspråk, skulle jag en dag vilja plugga lite meänkieli, särskilt eftersom jag vill flytta till Umeå, där det lärs ut på universitetet. Men realistiskt sett kommer jag nog aldrig att lära mig meänkieli, men jag kan drömma.