Finska talas självklart i Finland men också i områden av nordöstra Sverige, nordöstra Norge, och på ett officiellt minoritetsspråk i Karelska republiken i Ryssland. Det är ett av Sveriges officiella minoritetsspråk tillsammans med meänkieli, som är i samma språkfamiljen.

Finska är det största av Sveriges minoritetsspråk med ungefär 200 500 talare. På 1800-talet började finska dö ut i Sverige, men från 1970-talet blev inställningen bättre i samhället och på 1990-talet kunde sverigefinska skolor rätt att lära ut finska också. Enligt kritikerna är timmarna i modersmålsundervisningen inte tillräckliga för att bevara språket eller stärka det, men vi har sett förbättringar under de senaste åren med införande av nya politiska strategier och initiativ.

Ordföljden är liksom svenska – subjekt, verb, därefter objekt – men finskas grammatik är annars en mycket annorlunda historia. Finska är ett finsk-ugriskt språk med femton grammatiska kasus, används för att beskriva ett ords funktion i en mening - detta är mer än något annat europeiskt språk utom ungerska, som har arton, och ord böjer beroende på grammatisk person, nummer, och tempus.

Jag pluggar finska ibland, men jag fokuserar just nu på svenska eftersom i år vill jag göra TISUS-provet i oktober. Med detta sagt vill jag göra YKI-provet i Helsingfors vid någon tidpunkt för att bevisa att jag kan kommunicera bra med mina patienter i Umeå, där finska är ett officiellt minoritetsspråk. Det är säkert ett ambitiöst mål men jag känner att jag kan göra det! Jag tycker inte att finska är så svårt - det är bara annorlunda än svenska och engelska innebär sina egna utmaningar.

----

Här är några enkla ord och fraser på finska:

• Moi! - Hej!
• Minun nimeni on… - Jag heter/Mitt namn är…
• Mitä kuuluu? - Hur är läget?
• Puhutko suomea? - Talar du finska?
• En puhu suomea. - Jag talar inte finska.
• En ymmärrä. - Jag förstår inte.
• Hauska tutustua! - Trevligt att träffas!