Hmm. Kanske.

Sedan jag var ett barn har jag varit intresserad av språk. När jag var åtta år gammal försökte jag lära mig walesiska och franska på egen hand, och strax därefter började jag lära mig japanska också. Jag tyckte om att lyssna på andra som chattade på andra språk och jag var lite svartsjuk eftersom jag bara kunde prata engelska, och med en snobbig accent också. Min mor talar bara engelska, medan min far inte lärde mig romani men det var inte förrän han dog att jag insåg att jag ville lära mig det.

Det är mycket olyckligt, men sånt är livet.

Min morfar talade dock svenska eftersom han arbetade som ingenjör i Sverige på 80-talet. Han var mycket stolt över detta, och jag tror ibland att min kärlek till språk kom från honom – när han dog förra året ärvde jag många ordböcker och romaner på flera språk, bland annat på svenska, tyska och franska, och några av dem är mycket gamla, till exempel från 50-talet eller ännu tidigare.

Nuförtiden pluggar jag flera språk med varierande nivåer av ansträngning. Just nu är svenska mitt fokus eftersom jag ska göra ett prov – TISUS – i oktober i år, som är C1-nivå och ska hjälpa mig att flytta till Sverige som sjuksköterska i framtiden. Efter det är finska mitt fokus, eftersom jag vill göra YKI-provet i år också, men jag pluggar flera andra språk på min fritid, inklusive lettiska, tyska och norska. I framtiden har jag för avsikt att studera romani och nordsamiska, men det ligger långt borta ännu. Svenska är mitt fokus nu.

Men för att svara på frågan... För att vara ärlig, kan jag bara säga att jag prata engelska och lite svenska. Just nu skriver jag den här texten utan en ordbok, men jag tror att min grammatik fortfarande är ganska dålig (prepositioner särskilt!), och min lyssnaförmåga är jättedålig – när jag var i Stockholm för flera veckor sedan kunde jag inte förstå mycket, som till exempel spårvagnsmeddelanden eftersom det var mycket bakgrundsljud och mycket folk. Med det sagt kunde jag dock ha många samtal bara på svenska, som med hotellpersonal, museipersonal, och personal (skådespelare?) på Skansen, till exempel. Ibland gör jag lektioner på iTalki, och min lärare säger att min nivå är ungefär B1, så jag kommer att,lita på henne, tycker jag. Hon är professionell, trots allt. Vad tycker du om det? Var ärlig!