När jag var yngre, var jag lite ensamt eftersom jag hade inga syskon till jag var typ 8 år gammal. Jag hade alltid velat att vara nära min mamma och alltid grät. Som en ung barn, pratade jag inte så mycket heller för att då hade jag inga syskon (som jag har sagt förut) och för att engelska var inte mitt modersmål. Jag flyttade till England när jag var liksom 3 år gammal från Sverige, så naturligtvis, kunde jag inte prata Engelska. Jag kunde förstå det, men inte prata det.

Jag gjorde konstiga saker när jag var yngre, till exempel, jag åt toapapper och en gång, kastade jag bort en trasig penna i toaletten, eftersom jag ville se om det skulle kunna spolas bort. Däremot gick det inte så klart, och jag tvingade mig själv att plocka upp pennan från toaletten. Vilken dum idé lol.

Fastän jag har en syskon nu, är jag inte pratsamt, men jag pratar mer än vanligt för att min syskon är väldigt pratsamt. Jag har alltid varit ett tyst barn och fortfarande är lol. En annan, är jag rätt så känsligt och emotionellt men jag har varit såhär sedan jag var ett barn, men jag blir bätter på att behärska mina känslor. Ibland undrar jag vilken typ av person jag ska bli i fratmtiden...

Please feel free to correct any mistakes! :)