Igår jobbade jag på min odlingslott och lyssnade på några poddar på svenska. På Yle (Rundradion i Finland) fanns det en podden om språkskam och hur svårt är det för finskaspråkiga finländar att våga tala svenska. Fast Finland är en tvåspråkig land och (nästan) alla studerar svenska i skolan, är de så att mest av finländerna kan inte tala svenska. Eller vågar inte använda vad de kan.

Det finns många orsaker för det: de mest av svenskaspråkiga finländerna bor på kusten och om man inte bor närä de här omroden kan det vara att man nästan aldrig hör ingen tala svenska i Finland. De mest av de svenskaspråkiga kan flytande finska som är majoritetspråket och vanligen byter de språk när de träffar finskaspråkiga, så det är möjligt att leva hela sitt liv i Finland utan att "behöva" kunna svenska. Mänga tycker att den obligatoriska undervisning på svenska språk är så kallad "pakkoruotsi" som betyder "tvunga svenska". Så naturligtvis verkar de här sakerna på motivation att lära.

Ivåras hade vi parlamentsvalet och det fanns disktionen om politikers kunskaper i svenska språk. Någon uppfann termen "pokkaruotsi" some är ett ordspel av den finska konsepten för "tvunga svenska", men meningen är helt annorlunda. "Pokka" på finska menar "pokerface" och den här nya termen betyder att fast någon inte kan bra svenska hen talar i all fall med ett pokerface. Den här termen gav finskaspråkiga finländar ett helt annorlunda perspektiv om att tala svenska. De är inte viktigt att tala perfekt men att man kan kommunicera. Också det är ett sätt att värda ett av våra minoritetssråk att man försöker att använda det.

För mig är det också jättesvårt att börja tala svenska. Jag har flera svenskaspråkiga vänner men jag förtfarande pratar finska med dem. Och mina kunskaper på svenska utvecklar inte. Men jag tror att jag ska börja tala "pokkaruotsi" nu, ändå tjugo minuter i en gång.