Jag har lärt mig Svenska ensam i nästan två år, men ibland jag frågar mig varför. Jag känner inte människor som pratar Svenska, har aldrig rest till Sverige, och bor inte nära den så det verkar att jag har ingen anledning för att göra det här.

Först, min familj har svenska rötter. Min farmors familj var alla svenska och hon säger mig att de pratade den bland dem själva men inte för henne. De bodde i Kanada och Minnesota men senare flyttade till Texas där vi har fortfarande en gård. Där i min farmors lilla hus ligger de sista tecknen av våra förfäders svenskhet: bara några papper och böcker, och den gamla svenska bibeln därinne de skrev födelser, dop, bröllop, och dödar. Jag skulle vilja läsa dessa saker en dag.

Jag tycker också om att lära mig språk. Jag skriver ju på den här sidan. Mina svenska studier började när jag hörde en låt på Spotify på Svenska som hette "Slå Mig Hårt i Ansiktet." Som spansklärare, jag letar altid efter låter som jag kan visa mina klasser, men när jag hörde den där låten jag förvånades för att jag kunde förstå mycket av texten utan att ha studerat Svenska förr. Efter det, jag fortsatte att studera språket bara för att det var lätt. Jag tycker det är viktigt att fortsätta lära sig språk som lärare för att vara med och se saker liksom eleverna.

Till sist, finns det något spännande i att lära sig ett språk som har så få talare. Jag ser hur världen tycker mindre och mindre om små språk och jag blir ledsen. Ett språk är ett samhälles hjärta och när små språk försvinner i stora språks skuggor försvinner också en del av en kultur. Jag vet att det svenska språket är ju inte nära utrotning, men det är ändå principen.

Det går också att vi alla kommer att behöva fly från USA i de kommande månaderna. Jag vill ha optioner.

(Förlåt min Svenska; har aldrig pratat med nån på den eller hatt en lärare.)