Ända sen jag var liten tyckte jag om att lära mig språk. Det började med engelska i skolan när jag var sex år gammal. Våran lärare hade två fågeldockor som hon spelade en liten dialog med för oss varje dag och vi lärde oss nya ord snabbt. Jag älskade detta för att det fascinerade mig att man kunde uttrycka sig på ett annat språk. Även tanken att dessa ord som var nya för mig är helt vanliga för andra barn i andra länder var uppskakande. Det kändes som en spännande gåta eller som en ny värld att upptäcka. Och så känns det fortfarande när jag lär mig ett nytt språk idag.

Som många andra säkert också gör så älskar jag känslan när man har första framgånger i ett språk. Till exempel när man helt plötsligt förstår en intervju man lyssnar på eller när man lyckas kommunicera första gången eller i en ny situation. Dessutom skapa man relation med andra människor på en annan nivå om man pratar deras modersmål.

Men när man lära sig ett nytt språk påverkar det även ens första språk. Efter ett tag ser man det nämligen med andra ögon. Jag har till exempel lagt märke till roliga ord och konstiga grammatik strukturer som jag hade aldrig tänkt på innan. Jag har till och med fått en slags ny uppskattning för mitt första språk då jag kommer alltid att kunna uttrycka mig mest detaljerad och okomplicerad med det.

Sedan de dagarna med fågeldockarna i skolan har jag lärt mig hur jag kan bäst lära mig språk på både ett effektivt och roligt sätt själv. Det är viktigt att vara öppen och ha kul och då lär man sig så många saker vid sidan om. När jag var yngre tänkte jag att man någon gång skulle vara ”färdigt” med att lära sig ett språk och då pratar man det flyttande och det var det. Men nu inser jag att det fina är ju just att processen ta aldrig slut.