Jag spelar mycket Morrowind, ett datorspel som kom ut i 2002. Det är tredje spelet i serien "The Elder Scrolls."

I dag har jag började med en ny figur. Hans namn är Yannick, och han är en breton som bodde hela sitt liv i Cyrodiil. Han kände aldrig till sina föräldrar. Tills han hade blivit vuxen, bodde han med en Dunmer vid namn Vanikil R'an som arbetade hos palatset i den Kejserliga Staden. Som vuxen blev Yannick inblandade i den olagliga dwemerartefakthandeln. Den här aktiviteten var orsaken till hans arrestering då han var 26. Efter 10 år i fängelse, blev han släppt på ön Vvardenfell i Morrowind, för att utföra kajsarens önskar. Då börjar spelet.

Jag älskar spelets värld. Den är full av smä detaljer och imponerande platser. Vvardenfell är en ö som kan delas i flera områden. Vartenda område innehåller sina egna växter, dyr, lanskap, och kulturer. På samma gång har Vvardenfell och Morrowind en identitet som kan lätt identiferas bland de andra regioner på kontinenten Tamriel. Det kan man inte säga om Daggerfall, till exempel, som liknar Cyrodiil.

En of orsakerna till att jag tycker om spelet är att det är roligt att se hur mans figur blir bättre på att strida, att övertyga andra, och till och med att röra på sig. När spelet börjar, kan spelaren inte hoppa uppåt mer än två centimeter, men det är snabbare att hoppa överallt än att gå eller springa. Ju oftare hoppar spelaren, ju starkare figuren bliver. Innan spelets slut kan spelarens figur hoppa över berg (inte med ett enda hopp, förstås, men det är extremt lätt at göra, ändå).