Del 4 av min berättelse...
Ek sitter i sin röda sväng fåtöljen, lutar sig lite framåt och frågar med ett litet spydigt leende: ”Men sa du inte att du är en konstnär, eller hur?”
”Ja, det är jag”, svarar lätt Solberg. ”Jag ritar eller målar, det är allt jag gör.”
”Kommer du att måla något för oss ikväll då?”, undrar Markus Ek nyfiket.
”Ja, det gör jag faktiskt men jag behöver din hjälp”, svarar Solberg. ”Om du vill, kommer jag att visa för alla tittare hur målningar fungerar.”
Magnus Ek nickar med huvudet för att visa att han är på.
Solberg fortsätter att prata: ”När vi är med om en stressande händelse, när vi upplever smärta eller till exempel trauma, brukar vi inte att ta itu med våra känslor genast. Många gånger gör vi det för att skydda oss själva eftersom vår känslomässiga smärta är för mycket. Saken är att om vi inte hantera våra känslor den smärtsamma upplevelsen lagras i vårt muskelminne. Det kan bli lagras i våra organ och muskler. Och det kommer så småningom att göra oss sjuka.”
Jag tycker det är riktigt imponerande att du skriver en hel berättelse på svenska. Wow!