Del 3 av min berättelse...

Konstnärens röst låter behagligt och tryggt. Adam har aldrig hört talas om honom. Han heter Klint Solberg och har haft en utställning med namnet Touch & Heal på Moderna Museet. Solbergs utseende är helt enkelt inte särskilt märkvärdigt utom hans ögon. Ögonen är pigga, skimrande, och särskilt fullt av ljus. Kanske andra inte kan se det men Adam är något fascinerad av dem. Väl, när man tittar närmare finns det något i ett sätt magiskt med Klint Solberg.

Markus Ek verkar också påverkas av Solbergs närvaro, åtminstone är han inte lika ironiskt som vanligtvis och lyssnar uppmärksamt.

”I allmänhet är människor rädda för att känna sina känslor. De är rädda för att veta vem de egentligen är. Många distraherar sig med sociala medier, alkohol, droger, eller till och med sex. De blir känslomässigt frånkopplade från sig själva”, säger Solberg. ”Detta kan vara farligt eftersom vi alla läka genom att känna.”

Solberg tittar rakt på åskådare i hallen. ”Det finns inget annat sätt, vi måste alla låta oss känna helt och hållet”, tillägger han med ett allvarligt uttryck. Adam känner på sig som att Solberg pratar direkt med honom och det får honom att rysa lite.

”Vem är den här personen faktiskt?”, tycker Adam.